försöker kika lite närmare på mitt liv. Hur mår jag egentligen?
Vad vill jag förändra. Vad vill jag med mitt liv i helhet och just nu.
Alla tankar bara spinner runt som demoner i min hjärna. Gamla spöken kommer och går.
Hur uppfattar folk mig? Hur tror jag att andra uppfattar mig?
Hur uppfattar jag mig själv?
Är det någorlunda lika?
Det där såret som skapas av taggen som tidigare grävt sig djupare och djupare in i mitt hjärta är nu helt varigt och vill ut.
Vill jag stöta bort dig? Varför? Är jag rädd?
Eller har jag helt enkelt andra värderingar nu. Är det som det känns att jag håller på att förändras?
Kan jag inte bara få vara samma gamla vanliga jag?
Mitt hjärta säger en sak och hjärnan en annan.
Varje fråga föder flera svar som ger ännu mer frågor.
Bara ett stort virrvarr. Tror det är dags att hälsa på kuratorn igen. Va hemskt det låter. Men jag kan för en gångs skull inte reda ut mina problem själv och det stör mig!
Jag har alltid klarat mig själv. Stått på egna ben. Oberoende av någon annan.
Och så du då...Kommer där och ser så jävla snygg ut och är så himla trevlig. River mitt skydd som om det inte ens fanns där. Fast det är inte dig jag är arg på. Det är mig själv. Att jag låter mig påverkas. Och jag blir förvirrad av hur jag reagerar. Det skrämmer mig också.
Du skrämmer mig. Jag vill ha tillbaka tryggheten du tog från mig. Eller som jag släppte.
Jag vet inte hur det ligger till. Jag önskar att jag aldrig träffat dig. Och jag önskar att jag inte hade denna analytiska förmåga.

Dagens låt:
http://www.youtube.com/watch?v=ztc4V3ttlso

I wanna run away from the reflection of me in your eyes

Dessa två låtar speglar väldigt bra vad jag känner just nu

http://www.youtube.com/watch?v=vSWTgLvxPYc&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=sF2YPd5ZRPU&feature=related

lugnare nu

kuratorn ringde idag. Frågade hur akut det var och vad jag vill prata om.
Jag sa som det var och att det känns akut för mig. Jag mår inge bra och ingen vill lyssna när erkänner att jag behöver prata. Hon sa att det var inte bra och naturligtvis skulle hon lyssna och försöka hjälpa mig att reda ut mina problem.
Känns skönt.
Tisdag morgon ska jag vara där i alla fall. Har sagt till på skolan att jag blir borta en stund.
Idag har jag varit ute med Gunilla, Freddy och Mari på lappkåtan och ätit. Sen for vi hem till mig och surrade lite. Imorgon fyller Yvonne år så då ska vi fira henne. Eventuellt ska vi till Gäddträsk eller vad det nu hette och kolla på skotrar. Ska bli trevligt. Undra hur kallt det blir. Kanske bäst att ta fram skoteroverallen så man håller sig varm. Fast det är väl skitsamma när man har värdelösa vinterskor.
Nu ska jag prata klart med min man och försöka sova sen.

allmänt jobbigt

Provsvaren visade inget. Huvudvärken är kvar. Jag tror att det är psykiskt.Jag tänker för mycket. Ringde akuten för att berätta att huvudvärken är kvar men yrseln är borta. och så frågade jag om man kunde få en remiss av dom till en psykolog eller kurator eller nåt. Nej då fick jag gå genom vårdcentralen. Så jag ringde vårdcentralen som säger att dom har en tid hos en läkare typ i slutet på mars. Då är jag inte här. Och jag mår dåligt nu! Jag behöver få prata med någon nu. Jag orkar inte mer. Vad är det för sjukvård vi har egentligen? Om jag sagt att jag kunde tänka mig ta självmord...skulle dom bett mig vänta till slutet av mars då?
Jag sa i alla fall att det var för lång tid. och att jag behöver prata nu och då säger hon att dom har en kurator som även är distriktssköterska hon kunde fråga. hon skulle lägga en lapp på hennes skrivbord så hon ska ringa mig. har fortfarande inte hört något.
Vad ska jag göra?
Tiden går och jag mår sämre och sämre. Jag behöver hjälp! Varför vill ingen hjälpa mig?
Är jag verkligen så betydelselös ?

så kan det gå

Hade teorilektion imorse. Förmodligen den absolut sämsta jag någonsing gjort. I alla fall första halvan. Efter det skulle vi ha utvärdering på lektionerna och jämföra skillnader mellan körskolan ute och körskolan här. Jag får ett hostanfall och sen svartnar det för ögonen. Jag tar mig ut och yrseln släpper efter lite grann ett tag. Går sen in i klassrummet igen och hinner sitta en stund innan karusellen drar igång igen.
Gunilla skjutsar mig till akuten och där spenderar jag ca 6 timmar på en brits med sköterskor som springer in och ut och tar blod och urinprov och blodtryck m m hit och dit. Miljoner frågor jag inte vet vad jag ska svara på. Svårt att koncentrera sig när allt bara snurrar och huvudet värker. Samma sida som det gjort ont i de senaste tre veckorna. När jag suttit 6 timmar börjar jag bli less. Jag har fått alvedon och nåt smärtstillande jag inte minns namnet på. Yrseln är kvar och lite av huvudvärken också. Men vad är det för fel?
Jag bestämmer mig för att åka hem och må skit där istället. Sköterskan ringer på läkaren och berättar att jag vill hem och jag får sen till svar att ja om du nu så gärna vill åka hem så kan vi inte tvinga dig att stanna.
Jag går ut och ska ringa efter någon som kan tänkas vilja skutsa hem mig. Både hos Mari och Gunilla tutar det upptaget så jag ringer till Erik (min lärare) som skickat sms om att jag skulle höra av mig. Döm om min förvåning när han erbjuder sig att hämta mig och skjutsa hem mig :D
Jättekul att han är så glad och trevlig nu. Fast jag ska erkänna att jag fortfarande är lite misstänksam när det gäller honom.
Nu har jag försökt äta i alla fall. Fick i mig typ en fiskpinne och två skedar potatismos innan ja börja må illa. Har kollat mailen och skrivit denna blogg och nu ska jag lägga mig i sängen och kolla på sista säsongen mord i sinnet och hoppas att jag somnar och mår bättre imorgon.
Tack och godkväll